Tittar på gamla foton...

Håller på och rensar i vanlig ordning. Har visst hamnat i någon slags besatthet av att göra mig av med gammalt skit. Vet ej vad det står för, bara att jag känner att jag vill röja upp i röran och få mer plats.
Hamnade i alla fall på vardagsrumsgolvet där jag började titta på gamla fotografier. Eller kanske inte så jättegamla utan bara med några år på nacken. Där var foton från den tiden då jag och min man precis hade träffats. Jag satt och log och mindes hur härligt det var att vara nykär. Blev också lite ledsen när jag tänker på hur kort den perioden faktiskt är. När man är sådär pirrigt, lyckligt berusad av sin partner. När det räcker med ett enda ögonkast för att få en att skina som en sol. Och när man inte kan få nog av att bara vidröra varandra i princip hela tiden. Då man känner sig som världens vackraste kvinna. Gud vad jag skulle vilja känna så just idag. Kanske för att jag känner mig extra ful och fet just idag. Och kanske för att jag vägde ca 8 kg mindre på dom här fotografierna...
Det är svårt att känna sig älskad när man inte tycker om sig själv. Som t ex när alla tyckte att jag var så fin på mitt bröllop nyligen. Jag kan verkligen inte ta till mig det. Tycker själv att jag ser ut som en tjock gammal tant som står bredvid en ung vacker pojke.

Jag vet att det låter som att jag kanske borde ta och gå på någon kurs i bra självkänsla. Och det kanske jag borde ta och göra också. Faktiskt. Eller så kan jag rycka upp mig själv i kragen och göra någonting åt min övervikt. Jag vet att jag skrivit om detta ämne tidigare och för att vara helt ärlig så är det nog inte sista gången jag gnäller av mig om just detta.. Och just idag som sagt, så känner jag mig inge vidare.
Kanske det är så att jag och min man varit lite snåla mot varandra den sista tiden på att visa uppskattning. Han står ju i begrepp att öppna en ny sushibar och har mer eller mindre bott i den nya lokalen som var i stort behov av upprustning. Med andra ord så är han helt slut när han är hemma. Och det är verkligen inget jag lastar honom för. Och så jag å min sida, som stretar på i min affär, som jag helt ärligt inte vet om jag kommer att ha kvar så länge till. Och så går dagarna och veckorna...
Vi skulle behöva komma bort min man och jag. Åka någonstans och bara kramas, hela tiden. (Då kanske man rent av går ner ett par kg, haha).

Det får bli nästa projekt. Först uppröjning hemma och sedan en weekend med maken på något trevligt ställe, med bra roomservice, då jag tänker se till att vi inte ens kommer att lämna sängen...

Glöm inte bort att visa varandra uppskattning. Inte ta varandra för givet. Inte låta vardagen ta över helt. Det har jag gjort nu ett tag men nu får det vara slut med det.

Känner mig redan lite bättre faktiskt.

Kram