Polare å sånt..
Idag är det andra dagen som jag jobbar. Och åååhhh, vad det suger! Har suttit och varit duktig med diverse pappersarbete som jag legat efter med. Ni vet, sånt där som man gärna skjuter upp. Länge och väl.
Men snart, d v s imorgon, så är jag faktiskt ikapp. Hur bra är inte det? Jag skulle vilja säga: hur bra som helst!
I dag har jag, efter jobbet, suttit med en vän som verkligen behöver min uppmärksamhet. En vän som jag negligerat alltför länge. En vän som kräver det där lilla extra som det inte alltid är så lätt att dela med sig av. Jag pratar om medmänsklighet. Vadå? kanske ni frågar er.. Då säger jag bara MEDMÄNSKLIGHET. Det är ett ord som låter himla fint. Som inte låter svårt. Att ge, menar jag. MEN, betänk att man är trött som fan. Betänk att man känner att man inte har NÅGOT att ge. Man kanske känner att man bara vill vara för sig själv och inte prata med någon.
Alls. Man kanske känner att man faktiskt har gett allt man kan, bara i sitt arbete. Eller bara i sin relation hemma. Jag menar till sin man, som jag negligerat alltför länge...
Bara tänk, att man ger och ger och ger...
Jag VET. Att ge är också att ta. Att TA. Jag har en vän som är bra på att ge. En enda vän. Min äldsta och bästa vän. Hon lyssnar på mitt gnatande jämt och ständigt. Frågan är bara om HON tycker att JAG ger henne lika mycket. Det är något som jag ofta tänker på. Jag kan bara hoppas att hon tycker att hon får lika mycket av mig som jag tycker att hon ger mig. Det är väl det som man har vänner för. Att GE och att TA. Jag hoppas att hon tycker att hon får ut lika mycket av vår vänskap som jag får av henne. Min lilla gullrumpa. Om du läser det här så ska du bara veta att jag verkligen uppskattar dig. Du har alltid, och kommer alltid att vara min absolut bästa vän.
Jag kan nästan gråta när jag tänker på hur mycket du betyder för mig. Jag vet att vi har haft stunder då vi haft dålig kontakt med varandra. Men för mig kommer du ALLTID att vara den bästa vän jag någonsin haft. Ett liv utan dig vore inte något värt.
Ja. Detta blev nästan en toksnyfthistoria. Men jag menar verkligen vartenda jävla ord jag skrivit.
Om jag nu stämmer ut i sång och sjunger: Du e den ende... Nej förlåt! Den var ju riktad till en man.
Men om jag fick göra om den så skulle jag sjunga: Du e den ende som får mig att skratta. Din humor, ditt omdömde få mig att fatta. Och därför jag ser dig nu, blott du mig ger en enda liten stund, jag är din. Alltid...
Puss, du min lilla darling
Men snart, d v s imorgon, så är jag faktiskt ikapp. Hur bra är inte det? Jag skulle vilja säga: hur bra som helst!
I dag har jag, efter jobbet, suttit med en vän som verkligen behöver min uppmärksamhet. En vän som jag negligerat alltför länge. En vän som kräver det där lilla extra som det inte alltid är så lätt att dela med sig av. Jag pratar om medmänsklighet. Vadå? kanske ni frågar er.. Då säger jag bara MEDMÄNSKLIGHET. Det är ett ord som låter himla fint. Som inte låter svårt. Att ge, menar jag. MEN, betänk att man är trött som fan. Betänk att man känner att man inte har NÅGOT att ge. Man kanske känner att man bara vill vara för sig själv och inte prata med någon.
Alls. Man kanske känner att man faktiskt har gett allt man kan, bara i sitt arbete. Eller bara i sin relation hemma. Jag menar till sin man, som jag negligerat alltför länge...
Bara tänk, att man ger och ger och ger...
Jag VET. Att ge är också att ta. Att TA. Jag har en vän som är bra på att ge. En enda vän. Min äldsta och bästa vän. Hon lyssnar på mitt gnatande jämt och ständigt. Frågan är bara om HON tycker att JAG ger henne lika mycket. Det är något som jag ofta tänker på. Jag kan bara hoppas att hon tycker att hon får lika mycket av mig som jag tycker att hon ger mig. Det är väl det som man har vänner för. Att GE och att TA. Jag hoppas att hon tycker att hon får ut lika mycket av vår vänskap som jag får av henne. Min lilla gullrumpa. Om du läser det här så ska du bara veta att jag verkligen uppskattar dig. Du har alltid, och kommer alltid att vara min absolut bästa vän.
Jag kan nästan gråta när jag tänker på hur mycket du betyder för mig. Jag vet att vi har haft stunder då vi haft dålig kontakt med varandra. Men för mig kommer du ALLTID att vara den bästa vän jag någonsin haft. Ett liv utan dig vore inte något värt.
Ja. Detta blev nästan en toksnyfthistoria. Men jag menar verkligen vartenda jävla ord jag skrivit.
Om jag nu stämmer ut i sång och sjunger: Du e den ende... Nej förlåt! Den var ju riktad till en man.
Men om jag fick göra om den så skulle jag sjunga: Du e den ende som får mig att skratta. Din humor, ditt omdömde få mig att fatta. Och därför jag ser dig nu, blott du mig ger en enda liten stund, jag är din. Alltid...
Puss, du min lilla darling
posted by Fru Forsberg | 11:39 em
5 Comments:
Åh, raring! Nu gråter jag nästan... Jag tror inte du anar ens hälften av vad DU betytt för mig! Du har gett mig så fantastiskt mycket - du har gett mig självförtroende, humor och kräkfobi... Skämt åsido: du kommer alltid, alltid, alltid att ha en plats i mitt hjärta och vara min allra bästa vän. Du är bäst! På riktigt!
Ja, kräkfobi ja. Man kan ju inte BARA ge bra saker till varandra...Puss
Måste bara få säga att det du skrivit är bland det raraste jag läst. Det fullkomligen lyser kärlek(vänskaplig, systerlig) om dina ord, och hon kan verkligen skatta sig lycklig som har dig som vän.
En sådan som du skulle jag också vilja ha, men jag är inte ett dugg avundsjuk på henne, snarare glad över att det finns människor som bryr sig om varandra.
Kram på dig!!
Jag e glad att du har Biggis och att hon har dej..då vet jag att det finns nån där som tar han om dej när inte jag kan...kram syrran
Tack för dina fina ord. JAG är glad att jag har min lilla gullrumpa till vän. Det är inta alla förunnat att få ha en sådan fin kompis som hon. Men jag tror även att det skulle vara fint att ha en vän som du. Som just kanske ser vad jag menar. Med att vara vänner...
Ehva: Du är min syster. Jag älskar dig villkorslöst. Du finns alltid i mitt hjärta. Puss
Skicka en kommentar
<< Home