Nä, nu e det jag som kliver ut ur garderoben..

Det har gått en vecka sedan pridefestivalen härjade på gator och torg. Under den veckan har jag hört många kommentarer, läst många artiklar, hört olika åsikter av vänner och bekanta. Även varit inne på olika bloggar och läst om denna tilldragelse.
Jag säger bara: URSÄKTA MIG!!! Jag VET att jag kommer att få på skallen nu så du bara HÖR vad jag säger. Men jag kan verkligen inte hålla käften på mig längre. Denna festival, detta karnevaltåg som tågar fram genom stan. I ALL jävla ära förvisso. MEN, och det finns ett jättestort MEN i just detta. I just DETTA land och i just detta nu, så har jag så förbannat svårt att förstå hela jävla grejen. Vi har politiker som är patetiska och håller sina käcka jävla tal om jämlikhet. Oavsett kön, religion, ras eller sexualitet. Ja vad fan då, det är ju valår för helvete.

Var just nyss inne på en blogg där det skrevs om terroristattacker, fattigdom, krig och elände. Då kan jag ju faktiskt storkna ännu mer på våra futtiga, fjantiga demonstrationer. Nu måste jag också få förklara mig lite. Är definitivt inte inskränkt så till vida att jag inte gillar homosexuella eller transexuella eller whatever. Jag har många vänner som är homosexuella, bisexuella och även vissa som gillar att klä sig i strumpebandshållare (och då pratar vi inte om tjejkompisar). Jag HAR verkligen inga problem med det. Tvärtom. Jag älskar människor. MÄNNISKOR. Oavsett vem fan dom gillar att knulla med. Vad jag bara inte kan få in i min feta skalle är varför man i detta land, där dom allra flesta faktiskt inte har problem med oliktänkande, har problem på detta sätt. Det finns länder där man stenar människor som är avvikande, t ex homosexuella. I detta land kan jag inte förstå vad problemet ligger i. Jag vet att det förekommer hatbrott. Det är inte okey. Vad jag inte fattar är hur denna parad ska få bukt på just detta eller över huvud taget. Det kommer alltid att finnas människor som inte tycker som jag tycker. Jag kommer alltid att möta människor med en annan åsikt än just min jävla åsikt. Jag har inte problem med det heller. Tvärtom. För helvete. Hur trist vore inte livet om alla jävlar tyckte och tänkte och såg ut precis som alla andra.

För att återgå till det jag EGENTLIGEN vill säga. Utan krusiduller och en massa olika bortförklaringar. VI som bor i just DETTA land. Vi borde nog ibland stanna upp och verkligen inse hur jävla bra vi har det. Jag kan ibland, bl a efter att ha varit utomlands (och då talar vi inte om att jag har rest till otroligt fattiga länder) bara känna när jag kommer hem att: guuud vad vi har det bra här. Vi lever i ett land där dom flesta av oss har otroligt hög standard. Jag själv bor i en hyresrätt där allt är helt okey. Standardmässigt alltså. Om tvättmaskinen i tvättstugan går sönder så ringer jag ett samtal, och så kommer någon och fixar problemet. På nolltid. Och då talar vi om fucking lyxproblem.

Det känns som att jag blir tvungen att runda av här för annars kan jag nog fortsätta denna monolog till döddagar. Och då finns det risk för att den som läser detta har storknat för länge sedan, och inte hör vad det är jag vill säga.

Känner bara att det finns så otroligt mycket orättvisor här i världen. Betydligt större än våra små fjantiga som vi har i detta land. Jag säger också: låt pridefestivalen leva vidare. Men jag ser det inte som en stor jävla grej. Faktiskt inte. Snarare som om jag och mina närmsta vänner drog ut på stan och hade kul. Behöver inte köra något jätterace för det. Det behöver inte stå i media. Det behöver inte basuneras ut så in i helvete. Jag behöver inte se mig själv på löpsedlar för att inse att jag finns till, eller att jag är betydelsefull. Jag vet att jag duger ändå.

Go´natt alla människobarn. Ni är lika härliga vem ni än må vara.