Johnny boy...

Jag säger det för femtioelfte gången. Johnny Depp... suck.
Såg senast en film med denne gudabegåvade vackra man, där han spelade adelsman med syfilis. I början av filmen satt jag och min gullrumpa och suckade ikapp. Det bjöds på kärleksscener med djupa kyssar och passionerad sex. Det ser man ju annars sällan. Denna man brukar ju inte spela sådana roller alltför ofta. Däremot alltför sällan i mitt tycke. Han har ju för vana att ta lite udda karaktärsroller. Vilket han är väldigt bra på också. Och även i denna film så förvandlades han från urläcker, långhårig skönhet till att se ut som om han var besatt av djävulen. Det var ju denna syfilis då som gjorde honom till ett monster. Men jag tror att det var därför han tog rollen. Han kan liksom inte bara vara snygg. Och tur är väl kanske det. Men jag hade inte något emot att se honom kyssas lite i denna film. Jag hade inte haft något emot att vara hans motspelerska heller ska jag villigt erkänna. Kyssa Johnny Depp och sedan dö... Och detta säger jag som är nygift och älskar min man över allt annat. Fy på sig! Men jag vet att min man också har en favoritskådespelerska... Hon är dessutom svensk. Jag tror inte att han skulle ha något emot att kyssa henne heller... Som tur är så är ju den risken väldigt liten, om inte obefintlig. Så är det. Man kan ju få drömma lite, även fast man är nygift.
Det finns vissa par där svartsjukan inte visar några gränser. Jag och min man kan båda sitta framför TV:n och spontant säga : gud vilken vacker kvinna/man. Det tycker jag är härligt. Att man har den självkänslan att man kan bjuda på det utan att känna sig hotad personligen. Sedan behöver det ju inte gå till överdrift för det... Skulle ju inte uppskatta att ha en man som sitter och dreglar och säger saker som : henne skulle man ju inte säga nej till, hö hö hö.
LITE respekt skadar ju inte. Men det finns vissa undantag. Johnny Depp är ett av dom... Om han skulle ringa på min dörr då vete fan... Fast OM Johnny skulle ringa på min dörr så skulle jag förmodligen svimma på fläcken så det blev nog inget kyssande av i alla fall....
Men det är tur att man får drömma lite ändå. Vad vore livet annars? Tråkigt tycker i alla fall jag.

Nu är det nog dags att sätta lite fart. Man kan ju inte BARA sitta och dagdrömma.
Tjillevippen.