Bantning pågår.
Jorå, det är säkert.
Var just nu inne på en blog "Source". Han har lyckats gå ner 8 kg på ett par veckor. Bara SÅ himla duktigt gjort tycker jag. Blev jätteinspirerad av honom. Kan han så kan ta mig fan jag också. Nu e det allvar!
Jag gifte mig i mitten på juni, och innan dess hade jag bestämt mig för att gå ner i vikt. Ca 5 kg. Jag skulle minsann bli en liten smärt brud. Istället lyckades jag gå upp 2 kg. All nervositet och hets inför bröllopet gjorde att jag åt mer än någonsin. Det var nästan tur att jag kom i bröllopsstassen. Och nu när jag tittar på bröllopsfotografierna så kan jag nästan börja gråta. Alla säger att jag var så himla fin, men det enda jag ser på korten är en gigantisk dubbelhaka och en mage som kan få en att tro att jag är i 5:e månaden, minst.
Men NU finns det inte längre något att vara nervös inför. Det finns inte längre några dåliga ursäkter som håller. Nu bara SKA jag gå ner i vikt. Inte för någon annans skull utan för MIN skull.
Jag har alltid varit en liten skit. När jag var 33 år så vägde jag 50 kg. Det är ca 15 år sedan. Idag väger jag 64 kg. Och då ska tilläggas att jag är en kort människa. 1,56 för att vara exakt. Det kanske inte är någon stor övervikt jag har att släpa på, men för mig som ALLTID varit liten och smärt är det på tok för mycket. JAG trivs inte med mig själv helt enkelt. Min man är ju av den åsikten att han gillar att jag är "mullig". För ett par år sedan lyckades jag faktiskt gå ner några kilo. I samma veva åkte jag bort i 14 dagar och gick då ner lite till. När jag sedan kom hem sade min man -har du lämnat magen kvar i Spanien? Nu får det räcka, annars har jag snart ingen kvar att krama.
Men jag VET att han tyckte att jag var jättefin då. Jag VET att han tycker att jag är jättefin nu också. Med andra ord så tycker han faktiskt om mig oavsett min vikt.
Men som sagt, JAG trivs inte med hur jag ser ut och då får man ta tag i det. Så nu ska jag sätta på mig promenadskorna och ge mig ut på en runda. Och sedan ska jag göra mig en god grekisk sallad att mumsa på. Så det så.
Hej hå, hej hå, vi nu ska ut och gå...
Var just nu inne på en blog "Source". Han har lyckats gå ner 8 kg på ett par veckor. Bara SÅ himla duktigt gjort tycker jag. Blev jätteinspirerad av honom. Kan han så kan ta mig fan jag också. Nu e det allvar!
Jag gifte mig i mitten på juni, och innan dess hade jag bestämt mig för att gå ner i vikt. Ca 5 kg. Jag skulle minsann bli en liten smärt brud. Istället lyckades jag gå upp 2 kg. All nervositet och hets inför bröllopet gjorde att jag åt mer än någonsin. Det var nästan tur att jag kom i bröllopsstassen. Och nu när jag tittar på bröllopsfotografierna så kan jag nästan börja gråta. Alla säger att jag var så himla fin, men det enda jag ser på korten är en gigantisk dubbelhaka och en mage som kan få en att tro att jag är i 5:e månaden, minst.
Men NU finns det inte längre något att vara nervös inför. Det finns inte längre några dåliga ursäkter som håller. Nu bara SKA jag gå ner i vikt. Inte för någon annans skull utan för MIN skull.
Jag har alltid varit en liten skit. När jag var 33 år så vägde jag 50 kg. Det är ca 15 år sedan. Idag väger jag 64 kg. Och då ska tilläggas att jag är en kort människa. 1,56 för att vara exakt. Det kanske inte är någon stor övervikt jag har att släpa på, men för mig som ALLTID varit liten och smärt är det på tok för mycket. JAG trivs inte med mig själv helt enkelt. Min man är ju av den åsikten att han gillar att jag är "mullig". För ett par år sedan lyckades jag faktiskt gå ner några kilo. I samma veva åkte jag bort i 14 dagar och gick då ner lite till. När jag sedan kom hem sade min man -har du lämnat magen kvar i Spanien? Nu får det räcka, annars har jag snart ingen kvar att krama.
Men jag VET att han tyckte att jag var jättefin då. Jag VET att han tycker att jag är jättefin nu också. Med andra ord så tycker han faktiskt om mig oavsett min vikt.
Men som sagt, JAG trivs inte med hur jag ser ut och då får man ta tag i det. Så nu ska jag sätta på mig promenadskorna och ge mig ut på en runda. Och sedan ska jag göra mig en god grekisk sallad att mumsa på. Så det så.
Hej hå, hej hå, vi nu ska ut och gå...
posted by Fru Forsberg | 1:19 em
2 Comments:
Örk. Jag måste/ska/borde också gå ner ett par kilo. Läste också hans inlägg och blev, precis som du, peppad. Simma, promenera, cykla - det är ju en baggis att gå ner i vikt. "Jag ska bara..."
Lycka till. Enligt Aftonbladets käcka uppmaningar om att gå ner 2 kg i veckan genom att promenera, har jag räknat ut att jag, efter 6 års entimmeslånga, dagliga promenader, väger MINUS 250kg.
Vågen har dock inte detta klart för sig - eller också har den hakat upp sig?
Skicka en kommentar
<< Home