Förlåt mig för att jag lyst med min frånvaro...

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Det händer så mycket annat runt omkring att jag knappt har tid att sätta mig på rumpan. Och har jag två minuter över till det så är det för att slöglo på dumburken.
Min söta storasyster har varit här på besök i nästan två veckor. Vi har hunnit med att umgås en hel del. Det är så mysigt att ha henne nära. Det är ju inte samma sak att babbla i luren med varandra. Men nu far hon upp till Östersund imorgon igen. Fast hon kommer ner till julrushen, då hon har lovat att hjälpa mig i butiken.
Och nu har det blivit klart. Ska bara vara kvar i min butik året ut. Sedan kommer jag att flytta in hos grannen som har klädbutik. Hon har en ganska stor butik, med två ingångar och hon har erbjudit mig att hyra den mindre delen. Det blir helt perfekt. Den kostar bara en tredjedel av den hyran jag har idag. Och så ska jag öppna enskild firma. Slipper med andra ord arbetsgivaravgift på min lön. Så det ser faktiskt riktigt ljust ut för min del. Kommer ju att kunna behålla alla mina stamkunder som är helt oroliga för att jag ska försvinna. Kommer också att vara min egen. Nu äger jag ju bara en tredjedel av ett aktiebolag. Där det sedan innan jag klev in och började driva butiken, fanns en ganska stor skuld till ett annat bolag. Båda bolagen ägs av en kille som nu insett att det inte blir några pengar över, så han har ledsnat och vill sälja butiken. Det har jag full förståelse för faktiskt. Kan så här i efterhand undra varför vi inte skippat det här tidigare. Det har ju inte genererat några pengar vare sig för honom eller mig.
Och så har jag pratat med alla mina olika leverantörer och dom tycker att det här låter jättebra och dom vill gärna fortsätta jobba med mig. Men jag kommer inte att handla på mig ett jättelager som jag har nu. Det är det som är problemet. Man har för mycket pengar som ligger låsta i ett lager. Nu ska jag dra ner ordentligt. Och ha lättsålda saker så att det blir bättre ruljans. I och med att lokalen är så mycket mindre så fyller man ju upp den mycket lättare. Tänkte kanske också ta in lite större saker som inte kostar så mycket men som gör att det ser välfyllt ut. Lite presentartiklar, typ mindre inredningssaker, ljuslyktor, m.m.
Och imorgon så kommer också ÄNTLIGEN den efterlängtade soffan. Det blev ingen Natuzzi-soffa, men det blev heller ingen IKEA-soffa. Det blev en härlig sandfärgad skinnsoffa med divan från Folkhemmet. Vi har ju varit sofflösa nu ända sedan mitten på juni. Det är ingen lek. Vi släpade ju ut våra sängar i vardagsrummet och det funkar ju ett tag men nu ska det bli skönt att flytta in i sovrummet igen.
Nu kan man ju börja bjuda hem sina vänner igen på en myskväll med video och popcorn. Det var inte lika mysigt när man var tvungen att sitta i sängarna. Och sedan sova i sängarna med popcornsmulor all over.
Och i morgon kommer också min lilla gullgubbe Juri, som putsar våra fönster. Det har han gjort i många herrans år. Han putsar också mina fönster i butiken. Någon ödmjukare och vänligare människa får man nog leta länge efter. Han är en riktig solstråle. Och i morgon ska han göra så att man även kan se solstrålarna genom fönstren, som efter hela sommaren utan puts är bedrövligt skitiga. Bor ju nära en ganska stor väg, med rätt mycket trafik.
Härliga tider, strålande tider med andra ord.
Nu ska jag gå in till min man som sitter på en fårskinnsfäll på golvet i vardagsrummet och tittar på TV. Vi har ju röjt där inför morgondagen. Han har en ledig kväll. Det har han inte haft på en månad tror jag. Min stackars lilla man. Ska gå in och fråga om han vill ha en nackmassage. Det kan han behöva.

Pussar och kramar från en nöjd liten människa. (liten och liten,,, kort i alla fall)

Nya idéer...

Jahapp.

Kommer just nu hem från en mycket givande kväll. Jag har sagt det förut, men nu säger jag det igen. Har ånyo stora idéer om vad jag ska göra med mitt liv. Denna gång är det inte bara drömmar jag pratar om. Denna gång kan det verkligen bli realitet av det jag tänker mig. Kan tyvärr i dagsläget inte uttala mig så mycket om vad det handlar om i och med att det ligger i förhandling. Hysch, hysch, om jag säger så.
Men sanna mina ord om jag säger att blir det som jag har tänkt mig, då kommer jag att inom kort ha mitt drömjobb.
Min "chef" var inne hos mig i måndags och deklarerade att nu får vi ge oss. Vi kommer att ha öppet året ut, men sedan är det nog dags att dra ner rullgardinen för sista gången. Jag kan nog bara säga att det kändes som en befrielse. Har på bara två dagar blivit erbjuden andra alternativ till min verksamhet. Utan att ens anstränga mig för fem jävla öre. Det känns tryggt. Är med andra ord inte särskillt orolig över att bli arbetslös. Känner själv att jag har gett allt som jag någonsin kan ge i den buisness som jag idag håller på med. Man kan tycka att det är ett nederlag att inte kunna prestera mer, men så tänker inte jag.

Allt har sin tid. Ibland stannar man för länge på ett ställe. Man stagnerar. Man blir hemmablind.. Då kan det vara jävligt bra att få en fet jävla spark i arslet så att man vaknar till och inser att det är dags att kliva vidare.
Som jag sagt tidigare, livet är för jävla kort för att sovas bort. Nu är jag pigg och utvilad efter min semester, och jag känner att jag har massor att ge. Min kreativa sida som har slumrat alltför länge har nu vaknat med buller och bång. Är hur sugen som helst på att hitta på något nytt. Och jag tror att det forum som jag nu har sprungit på kan vara just det jag söker. Håller alla tummar på att det kommer att bli som jag vill. Och då behöver jag inte vara ensam heller. Detta kommer att bli stort. Jag kommer att jobba med flera människor av min sort, människor som också har drömmar som dom brinner för och som dom gett sig fan på att genomföra.

Jag kommer inom kort att tala om vad det är jag pratar om. Jag kommer, om detta blir verklighet även att kunna bjuda in flera av mina vänner som också kan dra nytta av detta i sina jobb.
Vi kan bli som en enda stor familj som förverkligar våra drömmar tillsammans... Såja, lugn och fin nu. Ska andas lite i en papperspåse en stund så blir det nog bra... Om det är någon som undrar om jag kanske är lite lätt manisk så kan jag förstå det. Men visst är det väl härligt att bara få känna sig sprudlande glad ett tag. Även om det inte blir som jag tänkt mig angående just detta projekt så hyser jag inga som helst tvivel på att det kommer att bli jättebra i framtiden.

Har jag berättat att min man nu har öppnat sin sushibar? Jojomensan. Den heter Hatori Devil Sushi och ligger på Tegnérgatan 43, (i Strindberghuset). Om det är någon som undrar så kan jag bara säga att han gör den bästa sushin i hela Stockholm. Jag vet att det låter otroligt stöddigt, men saken är den att det bara är så. Han ska i november sitta som huvuddomare i Sveriges Sushi-SM. Anledningen till att han inte får ställa upp själv är att då skulle det inte vara någon tävling... Där fick jag till det. Eller hur? Om ni gillar sushi så är det verlkligen dit ni ska gå. Jag lovar att ni inte kommer att bli besvikna.
Nu får jag väl ändå ta och sluta för annars kanske jag spricker av min egen självbelåtenhet. Usch och fy.

Till nästa gång vill jag bara säga: Om du har en dröm och har möjlighet att genomföra den, tveka inte för allt i världen. Det är här och nu. Idag, inte imorgon. Då kan allt vara för sent. Inte igår heller. Lev inte i det förgågna. Man kan aldrig ändra på det som varit, bara det som komma skall. (Det där lät nästan religiöst) Huvaligen.

Puss på er mina små cocostoppar.

Back in the old old town

Jo hej du.
Nu är man hemma igen. Brunbränd och RÖDHÅRIG. Vi fick fnatt i Spanien. Jag och min moster. Färgade håret på varandra så det stod härliga till. Nu ser jag ut som Pippi Långstrump, fast lite tjockare dårå...
Och marknaderna sen... Skor för 5 euro, dvs 45:-. Köpte 5 par direkt. Jag har en kompis som är skofetishist. Han skulle förmodligen svimmat där. Det gjorde nästan jag i alla fall. Och sen har man badat som en galning i 28 gradigt hav. Man har ätit gott, inte enligt GI-metoden. No no. Nybakat vitt bröd med god mjukost på. Och med mera.
Och sedan när man kommer hem dårå. Trodde att man skulle vara tvungen att kasta på sig den stora polotröjan, men no no. Ljummet i luften när vi klev ut från Arlanda flygplats. Glatt överraskade.
Nu har det gått några dagar. I morgon är det måndag och det är tillbaka till verkligheten. Man börjar jobba och det börjar rulla på som vanligt.
Men idag har jag njutit för fulla muggar. Ölmuggar... Kommer förmodligen att ha lite skallebang i morgon, men det är väl smällar man får ta.

Andra smällar man får ta är också att få ett samtal, när man sitter och läser sin bok i godan ro.
I Spanien naturligtvis. Då får man ett samtal från sin lillebror som berättar att pappa har fått en mindre hjärtinfarkt och befinner sig på sjukhus. Men det är lugnt, enligt lillebror. Ingen fara alls. Det var bara en liten infarkt... Det känns med ens ganska kallt där man sitter. Trots att det är 28 grader varmt. Man är inte lika go och glad.

Som tur är, så är det faktiskt lugnt. Pappa är hemma igen efter en vecka på sjukhus. Han har fått medicin. Krävdes alltså ingen operation. Men man blir ju livrädd ändå, och så otroligt medveten om hur skört livet ändå är. Där sitter man och har det fantastiskt bra och i nästa sekund så drar någon undan mattan och det spelar ingen roll att solen skiner och man har ingen tid att passa och man är utvilad och pigg och snygg och brun och har fyndat som en galning på marknaden och köpt 5 par skor för praktiskt taget ingenting....

Go natt alla människobarn.
I morgon är det måndag och jag ska jobba i min lilla butik. DET är jag glad för. Som så många andra saker jag är glad för. Jag är ju frisk för helvete.

Nu räknar jag timmarna.

Nu är det bara ett och ett halvt dygn tills det bär av till varmare bräddgrader. Alicante, here I come. Ja, det lät ju som att jag skulle dra på världens röjresa och riktigt så är det ju inte då rå. Åker ju som jag tidigare nämnt med min mamma och min moster. Det blir snarare som en pensionärsresa... Och det är preciiiis vad jag behöver. Har köpt upp mig på ett gäng böcker och det är väl det och ett par linnen och ett par kjolar, en bikini och lite trosor som åker ner i resväskan. Tänker ta den lilla resväskan. Har alltid en förmåga att packa med mig en massa skit som jag sedan inte använder. No more.
Har ju tidigare skrivit om att jag har haft en stor röjhöst. Röjt i skåp och lådor och garderober som en totalt manisk människa. Det är knappt att jag tänkt efter om det är något jag verkligen borde behålla. Tvärtom. Vill jag ha den här? NEJ. Den här saken har ju lite affektionsvärde, kanske ska behålla den... NEJ. Bort bort bort med alla prylar. Numera är det stora tomma utrymmen i skåpen. Det känns otroligt befriande och rent. Och nu har det även spridit sig i mitt tankesätt. Lite prylar = liten börda = skön känsla.

Så som sagt nu blir det inget bloggande på ett par veckor.

Hoppas ni har det bra. Det tänker jag ha.
Simma lugnt.
Det tänker jag göra. I havet som är ca 25 grader varmt...

Poströstat. Jajamensan

Idag har jag röstat. Japp. Så är det. Är ju borta, utomlands denna dag då man ska gå och rösta så där direkt liksom... Nej, jag om en gammal gooo vän drog i dag iväg och röstade på posten ska ni veta. Vi satt innan hemma hos mig och dividerade länge och väl om vad vi skulle rösta på. Har väl båda hängt med i valdebatten sådär. Är väl kanske inte den mest engagerade. Men så bestämde vi oss i alla fall. Till slut. Och iväg for vi och lämnade in våra röstsedlar. Hon röstade si och jag röstade så. Och gooa vänner är vi ändå.

Puss och kram.
Glöm inte att rösta. Att ha den förmånen är inte alla förunnat.

Under broarna.

Mycket vatten har runnit under broarna. Med andra ord. Det har hänt mycket. Min bästa gullrumpas far har gått bort. Bara det.
Jag har kommit till någon sorts lugn. I mig själv. Det är höst. Jag drar utomlands om några dagar. Borta två veckor. Kommer hem igen lugn och fin. Känner att jag är det redan nu faktiskt. Just idag mår jag faktiskt jävligt bra. Ringde min doktor i veckan och sade att Nu är det nog dags att börja knapra östrogen. Hon var cool och sade att jag skickar ett recept till dig. Pronto. Det gjorde hon,min goa doktor. Men jag har inte löst ut receptet. Vet inte om jag ska. Vet ingenting.

So long. Ses om några veckor.

Ont i fötterna.

Har idag varit på Formex mässan i Älvsjö. FY FAN vad kul det är. Man går där genom gångarna och ser den ena vackra saken efter den andra. Gick idag med två väninnor som är precis som jag. D v s älskar vackra saker. Till slut kände jag mig som Marty Feldman, totalt skelögd. Man tittade åt tio saker samtidigt. Tiden sprang iväg och man kände att man skulle ha behövt typ fem dagar för att gå och glo där. Insåg också för första gången att smycken och accessoarer, det vimlar det av. Finns hur många försäljare som helst. Jämfört med bara för något år sedan då det bara fanns några få. Då kan man också förstå varför det inte går så himla bra i butiken. Det finns helt enkelt för stor konkurens idag. Det poppar upp tre nya butiker med smycken av olika slag varje dag här i Stockholm. Man måste med andra ord tänka om. Man måste komma med ett nytt koncept. Skulle vilja öppna en minigalleria, i en enda butik. Jag har massor av vänninor, varav alla älskar att shoppa. Eller i alla fall älskar fina grejor. Om man skulle kunna öppna något där alla kunde hitta något som dom tyckte om. Och inte alltför dyrt heller. Utan alla, oavsett bra eller dålig ekonomi skulle kunna komma in och hitta något som dom tyckte om och som även var anpassat efter alla plånböcker. Det skulle vara den ultimata butiken. Tycker i alla fall jag som älskar att shoppa. Det har jag även gjort idag. Jajamensan. Och att shoppa till inköpspris, det slår det mesta kan jag säga. Och med tanke på att jag inte vet hur länge jag kan vara kvar i min lilla affär så tänker jag ta mig fan passa på också. Som jag berättat tidigare så har vi ju renoverat och ändrat lite i vår lägenhet, jag och min man. Jag har också rensat bort och gjort av med en sju helvetes massa prylar. Gammalt och nytt. Och jag har hittat en ny hobby. Loppmarknad. Det har öppnat en ny loppis precis i närheten av där jag bor. Man kan hyra bord där för 100:- per dag på helgerna. Det har jag gjort nu dom senaste två helgerna. Ska dit i helgen också. Har på ett par helger krängt iväg prylar för ca 6000:-. Och då har jag inte sålt hälften av det jag har. Hur kul är inte det? Så imorgon förmiddag bär det av igen. Ner till Hammarby fabriksväg. Har ni vägarna förbi så tveka inte. Det är jättekul med loppmarknad. Den finns för övrigt på Hammarby Fabriksväg nr 21. En trappa ned.

See ya!

Mamma, lilla mamma

Är lite orolig över min lilla gullrumpa. Hon svarar inte på telefon... Kanske är det så att hon behöver lugn och ro och inte prata med någon, men jag vet ju att nu är hon hemma i Svedala igen och om jag inte får tag på henne så blir jag jättenervös. Måste ge henne lite tid, förvisso, men om jag inte får tag på henne i morgon så kommer jag att åka hem till henne och inte gå därifrån förrän hon öppnar dörren. Psykvarning på det, kan ni tycka. Men för mig så är det varning på stan...

Om vi då bortgår från detta så vill jag bara berätta att min blogg igår va nog det sannaste jag skrivit i detta forum, någonsin. Min mamma, som tydligen läser min blogg med jämna mellanrum, ringde mig idag och sade att : Jag ser vad du menar. Det är nog dags att göra något åt situationen. Med andra ord, fixa tabletter, så att du mår bra. Då kan jag bara säga att jag är så himla glad att jag har min mamma. Hon har alltid funnits där, när jag varit sjuk, vilket jag sällan är. Men om jag varit sjuk så har jag kunnat ringt min mamma och sagt: jag mår inte så bra.

Då har min mamma kommit farande med blåbärssoppa, om jag varit magsjuk. Eller med ett gäng apelsiner, om jag varit förkyld. Hon har åkt med mig till akuten, den gången då jag hade sabbat mitt knä, i en alltför vild dans, en annan lång historia. Kontentan av det hela är att min mamma ALLTID har funnits för mig då jag har behövt henne.

Kanske det beror på att min mor och jag alltid har haft ett starkt band oss emellan. Hon har en äldre dotter och en yngre dotter. Jag vet att hon älskar dom precis lika mycket som hon älskar mig. Det handlar alltså inte om att hon älskar mig mer än dom andra. Men någonstans så kanske det också beror på att jag inte har varit beroende av henne på samma sätt som mina systrar har. Jag har alltid klarat mig själv. Har sällan bett om hennes hjälp. I alla fall vad det gäller när vi har varit vuxna och levt våra egna liv. Jag vet inte vad jag egentligen vill säga.

Jo, detta vill jag säga.

Mamma, lilla mamma. Om du läser det här... Och jag vet att du är inne på min blogg då och då. Som du säger: det är enda sättet att få veta något...
Då ska du få veta något...
Du har lärt mig så mycket här i livet. Om vad som är rätt och fel. Om vad jag ska rösta på nu när det är val (skämt).
Du har lärt mig att vara självständig. Att tro på mig själv. Att inte vara beroende av någon annan. (Även om du kanske inte levt upp till det själv) Att vara jordnära och realistisk. Det kanske låter trist, men det är det verkligen inte. Som jag sa i en tidigare blogg. Jag har fått ärva egenskaper både från min mor och från min far. Min far är en drömmare. Lovely. Men min mor är realist och inte bara det. Hon äger en stor portion av empati. DET, mina damer och herrar är ingenting som går av för hackor. Att kunna känna empati med andra människor, det är en gåva. Stor som en högvinst på lotto. Jag kan bara känna att jag är lyckligt lottad som har en sådan mor och förvisso en sådan far, även om jag inte sett till honom så mycket under min uppväxt.

Mamma, lilla mamma. Om du läser det här så vet du precis vad jag talar om. Jag ser fram emot att åka till Spanien med dig och din syster, min moster. Vi ska softa, äta gott och bara njuta.

Puss, Puss på dig.